Skamligt att utvisa hedersförtryckta

Många av de flickor som lever under hedersrelaterat våld och förtryck har en sak gemensamt, rädslan att berätta vad de utsätts för. Flickorna vet att de drar skam över släkten. Det enda sättet för familjen att återupprätta familjens heder är att göra upp ekonomiskt, gifta bort, eller att skada eller mörda flickan.

Vi säger till flickor som utsätts för hedersförtryck att de ska lämna mannen eller familjen, att samhället kommer att skydda dem. I helgen nåddes vi av nyheten att Sara från Pakistan, som blev bortgift till en man i Sverige, ska utvisas tillsammans med parets dotter. Hennes familj som bodde i Pakistan är utvisade till Afghanistan eftersom hennes pappa kommer därifrån. I Afghanistan är det tillåtet att gifta sig med nioåriga flickor, och flickor får inte gå i skolan. Det finns en uppenbar risk att Sverige skickar Sara och hennes dotter till det talibanstyrdas könsapartheid.

Sara gjorde allt rätt. Hon lämnade den man som under flera år utsatt henne för psykiskt och fysiskt våld och hon fick hjälp att komma till ett skyddat boende. Migrationsverket avfärdar hennes rädsla om att bli bortgift eller mördad som spekulationer. De menar att det inte finns några bevis för att Sara kommer fara illa när hon utvisas. Detta trots att Migrationsverket vet att hennes man har berättat för båda familjerna att hon har lämnat honom. Sara har dragit skam över släkten, som kommer att göra allt som står i deras makt att återupprätta hedern. Dottern kommer att tillhöra mannens familj när Sara utvisas.

Migrationsverkets beslut visar på häpnadsväckande låg kunskap om mekanismerna i hedersrelaterat våld och förtryck. De skriver att det inte finns bevis, men det ligger i sakens natur att det inte finns bevis när det är flickans nätverk, alltså familj och släkt, som är förövarna.

Migrationsverket utgår från samma logik som vid andra typer av hot och våld, nämligen att det måste ha uttalats ett konkret dödshot för att hotet ska vara på riktigt. Det är inte så hedersförtryck fungerar. Sara Mohammad, grundare av GAPF, påpekar i Aftonbladet att bara för att hot från Saras pappa eller exmakens familj inte uttalats direkt till henne innebär det inte att det inte föreligger en allvarlig hotbild. En stor del av kontrollen i hedersrelaterat förtryck uttalas aldrig eftersom flickor fostras tidigt att veta vad som förväntas av dem, och vad som händer om de inte underkastar sig familjens regler.

Konsekvensen av Migrationsverkets okunskap om hedersrelaterat våld och förtryck blir att flickor som Sara utsätts för livsfara. Vi kan inte ena dagen uppmana flickor att slå sig fria, lova dem skydd och en framtid i säkerhet, för att nästa dag ge utvisningsbeslut med motiveringen att det saknas bevis för det som är själva grunden i hederskulturer.

Migrationsverket sviker inte bara Sara och hennes dotter. De sänder en signal till andra flickor och kvinnor i samma situation att Sverige inte är ett land som kommer att skydda dem mot de mest avskyvärda brotten mot flickors mänskliga rättigheter.

Det är en skam.

Linnea Lindquist är biträdande rektor och skribent