Kristersson satsar på att locka över Centern vid en valförlust

Partiledardebatten i början av juni kan ha varit Ulf Kristerssons sista som statsminister. När valdagen är passerad och nästa riksmöte öppnas den 29 september kan en ny regering med Magdalena Andersson i spetsen redan vara på ingång.

En vecka efter valet i september 2022 fick Ulf Kristersson talmannens uppdrag att bilda en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna. Magdalena Andersson flyttade ut ur statsministerbostaden i Sagerska huset och Kristersson flyttade in. Fyra år senare kan det bli tvärtom. Sannolikheten för det är påtaglig med tanke på opinionsläget.

I kretsen kring Ulf Kristersson tänker man ändå inte i sådana banor. Budskapet är att man på intet sätt har gett slaget förlorat och att M möter väljarna fyllda av tillförsikt. Att 20 procent av dessa är osäkra gör sitt till. Det finns en stor och rörlig materia i väljarkåren att bearbeta.

– Vi låg dåligt till både 2010 och 2022, ändå gick det vägen till slut. Nu är alla inställda på att mobilisera maximalt och göra en otroligt bra valrörelse ända fram till mållinjen, säger en välplacerad källa när Fokus sonderar läget i Moderaterna.

– Utgångspunkten är att vi kommer att vinna valet. Vi är helt övertygade om att det är möjligt. Det är ofta tvära kast i slutfasen, hävdar en annan uppgiftslämnare i partiet.

Ansvarig för Moderaternas valrörelse är Martin Borgs. Han betonar att han ser både kort- och långsiktigt på sin egen roll.

– Vi är väldigt väl förberedda på valrörelsen, vi började planera för det i princip direkt efter valet 2022. I mitt uppdrag tänker jag också på hur vi är rustade för att vinna valen 2030, 2034 och 2038. Det finns ett egenvärde i hur partiet mår oavsett valresultatet.

Borgs menar att Moderaterna har goda möjligheter att göra ett bra val, trots det sviktande stödet. I SCB:s majmätning låg Tidöpartierna 12,6 procentenheter bakom de rödgröna.

– Stämningen är god, alla är överens om inriktningen. Hela partiet går i takt. Oavsett hur det går tror jag att vi kommer att ha starkare hjärta, hjärna och ryggrad efter valet, säger valgeneralen.

I valrörelsen 2022 var Moderaternas övergripande mål ”att bilda regering, inte att maximera det egna väljarstöd”, som det uttrycktes i eftervalsanalysen i mars 2023. Den gången var det ett medvetet strategiskt val. Nu är läget ett annat.

– Då fanns inget mål om att växa, men det gör det nu. Vi ska bryta den nedåtgående trend som pågått under lång tid.

Trots spirande – eller påtvingad – förtröstan i kretsen kring Kristersson är risken trots allt stor för en valförlust. Då blir det också mer betydelsefullt för Moderaterna än i valet 2022 att bli det största partiet på Tidösidan. Annars går rollen som oppositionsledare över till Jimmie Åkesson. Oavsett vem som leder M efter valet halkar den personen ner ett hack i rangordningen i riskdagen.

– Att förlora regeringsmakten efter en mandatperiod vore ett tungt bakslag och att inte vara det största oppositionspartiet skulle innebära en total identitetskris. Därför ser prioriteringarna annorlunda ut den här gången, säger en partistrateg.

För att undvika att hamna i SD:s bakvatten kan Ulf Kristersson tvingas byta strategi längs vägen. En tanke som redan nu ventilerats är att ”vaska liberalerna”, det vill säga att lämna L åt sitt öde för att slippa ödsla stötröster på ett parti som ändå åker ur riksdagen.

– Ulf Kristersson är tills vidare lagledare för Tidöpartierna, men det kan uppstå ett läge när han måste agera mer som moderat partiledare för att maximera vårt eget valresultat.

Per Schlingmann har bland annat varit Moderaternas partisekreterare och statssekreterare i Alliansregeringen. År 2010 var han arkitekten bakom M:s rekordval på drygt 30 procent. I en krönika i Borås Tidning i början av juni skrev han att det ”är för tidigt att tala om valet som avgjort.” Det avgörande blir, menar han, om någon förmår ”skifta fokus” mot framtiden. ”Det innebär i praktiken att formulera en berättelse som anger en tydlig riktning om Sverige i framtiden och bryta ner denna i vad det betyder i termer av politiska åtgärder och reformer.”

– Att bara hålla kursen kan vara otillräckligt. Väljarna vill ha något mer att förhålla sig till. Om man ska få upp det på bordet börjar det bli bråttom, säger en moderat bedömare.

Valledaren Martin Borgs å sin sida talar om att det redan finns en mycket tydlig prioritering.

– Plan A är att gå framåt som parti och att behålla regeringsmakten. Det är målet.

Finns det en Plan B också?

– Det är självklart att det finns planering för olika typer av scenarier. Vi kan inte påverka valresultatet fullt ut själva. Det vi kan påverka är hur vi hanterar olika valresultat.

Andra centrala partiföreträdare talar om två dimensioner, före och efter valet. I valrörelsen får man inte ens tänka tanken på att förlora, då tappar man fokus i striden om väljarna. Om och när det väl har hänt blir det en annan sak. Plan B handlar om att utnyttja möjligheterna som skapas när talmannen drar igång sina rundor med partiledarna.

– Om olyckan skulle vara framme och oppositionen får majoritet kommer vi att vara kyliga och inte fatta några drastiska beslut på valnatten, som Fredrik Reinfeldt gjorde 2014 när han meddelade att han skulle avgå och lämna politiken. Nu ska vi vänta och se om Magdalena Andersson lyckas bilda en regering eller inte. Det vet vi ju inte, säger en väl placerad moderat källa.

För att bli regeringsdugliga måste de rödgröna vara överens om en komplett budget för 2027. Något som kan framstå i det närmaste som en illusion med tanke på den inbördes splittringen mellan partierna i den ekonomiska politiken och en mängd andra frågor.

– Budgeten blir det verkliga stresstestet och det är möjligt att Centern förr eller senare kommer fram till att man ska gå över till vår sida för att få bättre genomslag för sin egen politik. Vi får fundera på vad vi kan göra för att C ska få tillbaka sin hästhandlarmentalitet.

Även andra moderata röster tror att Centern av strikt sakpolitiska skäl kan tänkas ge upp samarbetet till vänster. Någonstans går det en gräns även för värdet av röda linjer i förhållande till politisk hårdvaluta. Resonemanget förutsätter att S, V och MP inte får egen majoritet.

–Blir det en stökig regeringsprocess kan flera partier få tänka om och flytta sina pjäser. C kan ta en svekdebatt i förhållande till samarbete med SD i perspektivet att man tar ansvar för landet i ett besvärligt läge. Efter några talmansrundor kan det vara dags. Nyval brukar inte vara aktuellt, den här gången är det en realitet och då ökar pressen, säger en partikälla.

Att Centern skulle svikta under trycket kan framstå som en from förhoppning. Partiet anser numera att Ulf Kristersson är ”diskvalificerad” som statsministerkandidat efter uppgörelsen med SD om ministerposter i händelse av en Tidöseger i valet. Fast man kan ju också vända på frågan och fundera över vad som händer om Magdalena Andersson öppnar regeringsdörren för Vänsterpartiet. Är hon också diskvalificerad då?

Att regeringsbildningen kommer att dra ut på tiden ligger i korten. Efter valet 2018 dröjde det 134 dagar, till efter årsskiftet, innan Stefan Löfven godkändes som statsminister i och med januariavtalet med C och L. Förra gången, 2022, kunde Ulf Kristersson tillträda efter 37 dagar. Situationen nu påminner mer om 2018 än om 2022.

Ulf Kristerssons förklaring till att Tidö nu har halkat så långt efter i opinionen är att den rödgröna politiken ”inte har granskats tillräckligt.” I linje med det varnade han i partiledardebatten i juni för riskerna med ”Sveriges mest vänstervridna regeringsalternativ någonsin.” Martin Borgs vidhåller – på samma tema – sin optimism om att segern är inom räckhåll på valdagen.

–Det har ännu inte sjunkit in hos många vad alternativet till en blågul regering är. När vi framöver synar Socialdemokraternas bluff kommer läget att ändras. Magdalena Anderssons enda väg till regeringsmakten är en koalition med Nooshi Dadgostar, säger den moderata valledaren.

***

Läs även: Säkerhetspolitiken splittrar de rödgröna

Läs även: ”Vi ska ha tunga ministerposter”