USA:s gyllene era känns egendomligt bekant
I slutet av 1800-talet växte USA till en stormakt. Men för många av landets invånare var det en brutal och hänsynslös tid.
Tiden kring förrförra sekelskiftet var för USA en period av tillväxt och utvecklingsoptimism. Nya fabriker öppnade i rasande tempo och företagen sög snabbt in nyanlända invandrare i verkstäderna. Men den förgyllda eran, som den kallades, var inte en glansfull tid för alla. Arbetare slet för låga löner under usla arbetsförhållanden. Om de protesterade, eller försökte bilda fackföreningar, sparkades de ut.
Framgångsrika entreprenörer, som en del kallade rövarbaroner, byggde med beslutsamhet och hårdföra metoder upp monopolverksamheter som gav dem enorma förmögenheter. Oljemagnaten John D. Rockefeller (1839–1937) köpte upp konkurrenterna tills nästan inga fanns kvar. På liknande sätt blev Skottlandfödde Andrew Carnegie (1835–1919) landets dominerande ägare av stålverk. På äldre dagar blev de båda filantropiskt lagda och delade med sig av sina miljoner till vetenskap och utbildning, men i historieskrivningen är de representanter för den råa kapitalism som under flera decennier tilläts verka i stor frihet.
Mångårige USA-korrespondenten Lennart Pehrson lyfter fram både den ekonomiska och den politiska makten i en ny bok som skildrar USA:s utveckling från 1870 och fram till första världskriget.
Den förgyllda eran. USA 1870–1913 och varför historien rimmar med nutiden
Lennart Pehrson
Historiska media
Det var ingen fridfull tid. Motsättningarna mellan olika etniska grupper tilltog. Många vita protestanter motsatte sig inflödet av irländare, ryssar och italienare. Även nyanlända svenskar som hamnade i ett slumområde i Minnesota fick känna på omgivningens förakt, vilket författaren Ola Larsmo berättat om i Swede Hollow. Konflikterna mellan arbetare och bolagen utmynnade i gatustrider och brutala polisingripanden i flera amerikanska städer.
William McKinley, president 1897–1901,var en övertygad försvarare av den fria marknadsekonomin, vilket fick Rockefeller och andra kapitalägare att bidra med betydande kampanjbidrag. Men mest förknippas McKinley i dag med en aggressiv utrikespolitik och protektionistiska tullar, något som ju öppnar för jämförelser med dagens USA.
Kopplingen mellan dåtid och nutid lyfts fram i bokens undertitel och baksidestext, men tas mest upp i förbifarten i förord och efterord. Det är som lättillgänglig historieskildring som Den förgyllda eran ger ett värdefullt bidrag till vår kunskap om USA:s vägval under en dramatisk epok.
***
Läs även: En bok jag vill ha i närheten framöver
