Harald Ullman klev in i offentligheten genom ett bråk

Det faller på mig i rollen som tidigare chefredaktör för Resumé att teckna ner bilden av Harald Ullman.

Det saknas inte material.

I luren har jag en rad mer eller mindre namnkunniga profiler i skärningen politik och kommunikation.

Samma yta som Harald Ullman dedikerade hela sitt yrkesliv åt. Inte helt okontroversiellt att som socialdemokrat i början på åttiotalet vilja förändra världen med snitsiga slogans och breda utomhusformat.

ARE hette bolaget och nog känner du igen den bokstavskombinationen från de stora reklamskyltarna som fanns lite varstans? 

Harald Ullman hade känsla för vad som funkade och inte funkade.

Så småningom såldes ARE och Harald startade Måndag Annonsbyrå. Det var som sagt sådana tider.

Men redan 1985 hade Harald Ullman lyckats få Socialdemokraterna att följa tidens tecken genom att anlita Roy Andersson för att göra partiets reklamfilm.

Given snackis.

Eller den här:

Affischen med en ung man i en cabbad sportbil, med golfbag och dalmatinerhund med texten: »Jag röstar på socialdemokraterna.«

Tillbaka till vittnesmålen i mobilen:

– Ullman? Ja, jävlar vad vi har bråkat. Han var färgstark. Alltid var det något på gång.

Mitt eget bråk med Harald Ullman dateras till Almedalen någon gång i mitten på 00-talet.

Ullman pr hade förutom Harald en rad betydligt yngre kvinnliga medarbetare på plats. Samtliga bar svarta t-shirts vars enda motiv var två bilder av Haralds huvud. Det ena huvudet var placerat precis på det vänstra bröstet och det andra huvudet var placerat på det högra bröstet.

I neonfärg.

Vid närmare eftertanke var det bara jag som bråkade och moraliserade över tilltaget.

Ullman själv flinade bara.

Ledigt klädd i klubbjacka och färgade byxor såg karln mer ut som om han var på väg till en regatta snarare än att ingå i sosseadeln på politikerveckan.

I trynet såg han mest ut som Jack Nichol­sons lillebrorsa.

– Tröjorna? Kul grepp, eller hur? Jaså, inte det? Tjejerna kom på det.

Om man pratar om att vatten rinner av en gås så borde uttrycket illustreras av en bild på Harald Ullman.

Nu var det ju inte bara bråk kring Harald Ullman men faktum är att för den breda allmänheten klev han, som så många andra, in i offentligheten genom just ett bråk.

Precis efter nyår 1996 briserade det som kom att bli HSB-affären. Harald Ullman hade stött ihop med sin gamle S-kollega Ulrik Fällman. Några glas senare hade ämnet om TV4-reportern Bim Enströms bevakning av HSB kommit upp.

Kunde hon ha dolda motiv? Möjligen kopplade till någon av HSB:s konkurrenter.

Man säger att verkligheten alltid överträffar dikten: Ullman, inte rädd för att gå från ord till handling, anlitade en privatdetektiv som tog sig in på TV4.

Avslöjades naturligtvis. Till Expressen sa Socialdemokraternas tillträdande partiledare Göran Persson när affären avslöjades: 

»Det kletar fast.«

Hade inte Harald Ullman ett eget motto?

»I lugna vatten blir ingen sjöman skicklig«

Det gick några år och det hade blivit dags för IT-boomen. 

Under Harald Ullmans ledning formas En trappa-koncernen med ett erbjudande inom interaktiv reklam, musik och underhållning.

It-rallyt fick ett snöpligt slut för många. Men Harald Ullman var aldrig rådlös. Han startade sitt sista projekt som kom att bli just Ullman pr.

Harald – jag kände honom inte väl – men nu är han borta. Och jisses vad han måste gräma sig över att inte höra det här snacket efteråt.