Falsk matematik med Andersson och Thand Ringqvist

Visa av skadan med Mona Sahlins irrfärder i valrörelsen 2010 – och det framtvingade samarbetet med MP och V – ställer sig tungviktare i S-leden bakom Magdalena Anderssons strategi att gå till val som ”ett enskilt parti”, enligt en rundringning i Expressen. Och visst, det kan man gärna göra.

Svaret på hur S ska få ihop ett fungerande regeringsunderlag av den rödgröna röra man disponerar på vänsterkanten är ändå lika avlägset, särskilt med tanke på hur ”en tung S-källa” uttrycker sig om de partier som står till förfogande:

”Oerhört viktigt att Magda inte samlar ihop de där gökarna i ett lag. Hellre stå över en period till än att ta in högerextremisterna i Centern och knasbollarna i V och MP i en regering. Allra minst på förhand. En sådan skitregering måste vara absolut sista utvägen.”

Det drastiska ordvalet är talande – och på pricken för att beskriva dels stämningarna i S-leden, dels den avgrund som Magdalena Andersson måste överbrygga för att klara en statsministeromröstning i riksdagen och bilda regering. Det är inte så konstigt att desperationen sprider sig.

Regeringsfrågan kommer, hur man än vänder och vrider på det, att bli ett dominerande ämne i valrörelsen. Medan Tidöpartierna numera kan visa upp en enad front går det inte med bästa vilja att se ett fungerande samarbete till vänster.

Det förklarar i sin tur de besynnerliga räkneövningar Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist ägnat sig åt på sistone. Man måste ju försöka hitta en utväg ur eländet.

Ekvationen har stöd åtminstone i en del opinionsmätningar och bygger i grunden på att det blir en vänstermajoritet i valet. I det läget ser både Andersson och Ringqvist framför sig hur L – om de överlever – och KD börjar röra sig i en annan riktning.

Magdalena Anderssons resonemang bygger på att S ”går till val för att bilda en socialdemokratiskt ledd regering.” När valet är avklarat ”kommer vi att förhandla” med andra partier.

För att sopa en hopplös regeringsbildning under mattan talar hon medvetet i tungor. Det finns ju inget att förhandla om och ingen regering för S att leda när partierna till vänster aldrig kommer att kunna enas om ens ett embryo till ekonomisk politik.

Då krävs det alltså något annat – och då närmar vi oss den matematiska diskursen i Anderssons version. ”Vi har ju ett flerpartisystem i Sverige och inte två block. Jag söker mandat för socialdemokraternas politik, inte för vare sig miljöpartiets eller kristdemokraternas politik, även om det är två partier som jag är beredd att samarbeta med.”

För det första har blockpolitiken vid det här laget under ett sekel dominerat regeringsbildandet i Sverige. Andersson kan läsa om sitt partis historia i exempelvis Arbetarrörelsens arkiv. Det finns undantag, men de kan räknas på ena handens fingrar.

För det andra är den avgörande omständigheten i räknesnurran att KD påstås vara på väg att byta sida. Magdalena Andersson driver det spåret, liksom Elisabeth Thand Ringqvist. Att det saknas fakta som styrker det, spelar ingen roll. 

C-ledaren hävdar att L kommer att byta sida om partiet klarar sig kvar, för att ”de vill ju ha makt”. Sak samma anses då gälla även KD. ”Jag tror att Kristdemokraterna kan tänkas byta sida också.” 

I den bästa av S- och C-världar skulle det räcka för en majoritet i riksdagen bestående av den samkörda partiledarduons egna partier plus MP och KD – utan det förhatliga V. Det är med den fromma förhoppningen allting står och faller i Magdalena Anderssons och Thand Ringqvist politiska universum – med fem månader kvar till valdagen. 

Men om KD vill ha makt vill väl C också ha det och kan tänkas laborera med sidbyten. Eller gäller maktbegäret enbart i ett visst politiskt scenario och för vissa partier – men inte för andra? 

Valet står den här gången mellan en hyfsat enig höger och en redan i förväg söndervittrad vänster. Det är bara att tugga i sig. Allt annat är fria fantasier utan kontakt med verkligheten. Anderssons och Thand Ringqvists räkneexempel är falsk matematik.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent