En på senare år svältfödd fotbollsnation hoppades naturligtvis på en ny succé när Sverige ställdes mot Holland i Texas på midsommardagen. Efter 5-1 och vasst anfallsspel mot Tunisien i premiären seglade landslaget på blågula moln. Att försvarsspelet hackade även i den matchen – och har gjort det i åratal – var inget som tilldrog sig intresse före avspark. 

Det mesta handlade om hur många mål Alexander Isak och Victor Gyökeres kunde tänkas göra den här gången. Ändå är det en gammal sanning att framgångsrika fotbollslag alltid vilar på ett stabilt försvarsspel och helst en målvakt som kan prestera utöver det vanliga när så krävs. Och på defensiva mittfältare som drar sitt strå till stacken.

Vid VM 1974 hade Sverige fyrbackslinje med Janne Olsson, Kent Karlsson, Björn Nordqvist och Jörgen Augustsson – en rutinerad kvartett som spelat tillsammans under lång tid. I mål stod Ronnie Hellström, med tio proffsår i tyska Kaiserslautern och två guldbollar på meritlistan. På mittfältet fanns slitvargarna Bosse Larsson och Ove Grahn som kunde täcka upp bakåt.

Den 19 juni mötte Sverige Holland, en match som slutade 0-0. Holland hade stjärnor som Cruyff och Neeskens i laget men förblev mållösa. Sverige slutade på femte plats i mästerskapet.

Tjugo år senare i USA kunde Sverige mönstra en lika stark fyrbackslinje i VM 1994: Roland Nilsson, Joachim Björklund, Patrik Andersson och Roger Ljung, rutinerade och samspelade. I målet fanns Thomas Ravelli med 143 landskamper under en 16 år lång karriär som förstemålvakt.

På mittfältet fanns Jonas Thern och Stefan Schwartz med en sak för ögonen: att springa sönder och mala ner motståndarna. Sverige grävde efter guld och slutade på en hedrande tredjeplats efter 4-0 mot Bulgarien i den avslutande bronsmatchen.

Med ett rejält kliv framåt i tiden hamnar vi i Ryssland och i VM-turneringen 2018. Återigen kunde Sverige ställa en stark fyrbackslinje på benen: Emil Krafth, Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist och Ludwig Augustinsson. På mittfältet fanns starka defensiva krafter som Albin Ekdal och Sebastian Larsson och i målet den pålitlige Robin Olsen.

Sverige var väl inkört och satt på massor av rutin. I gruppspelet höll laget nollan mot Sydkorea (1-0) och mot Mexico (3-0). I åttondelsfinalen blev det seger mot Schweiz efter en ny nolla (1-0) innan det tog slut i kvartsfinalen mot ett starkt England (0-2).

Åtta år senare har Sverige en fembackslinje med idel okända namn, förutom lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf. Tre mittbackar i kombination med det som kallas vingbackar är en svår konst. Inte många lag behärskar det spelsystemet, sannerligen inte Sverige. På mittfältet finns inga motsvarigheter till tidigare årgångars Bosse Larsson, Jonas Thern och Sebastian Larsson. Laget är talangfullt men orutinerat och obalanserat. 

Mot Holland läckte backlinjen som ett såll. Enkla och raka inspel från passiva och rundade försvarare på båda kanterna hamnade i nätet när Hollands anfallare högg som hungriga kobror medan Sverige tittade på. Målvakten Kristoffer Nordfeldt fyller 37 i veckan (23/6), har tillhört landslagstruppen som andre- och tredjemålvakt i 16 år men bara gjort 23 landskamper. Allt det som tidigare gjort Sverige framgångsrikt i klassiska VM-turneringar lyser med sin frånvaro den här gången. 

Lite nykter analys kunde ha varit på sin plats inför matchen i midsommaryran. Kraschen i Houston mot ett sylvasst och väl samspelat Holland var mer än väntad. I sista gruppspelsmatchen som avgör om Sverige går vidare till 16-delsfinal väntar ett spelskickligt Japan (26/6). Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill