Krönika
Låt underrättelsetjänsten slippa en flyttcirkus
En "UD-firma" utan rötter i svensk byråkratisk sed riskerar att med tiden tappa i integritet och politiseras på ett sätt som till och med skulle överträffa Elmérs IB.
Krönikor
Krönika
Nu har kulturen lämnat kultursidorna
Allt var inte bättre förr, men somligt var det. För var kan vi läsa om kulturen nu när det inte längre skrivs om den på Sveriges kultursidor?
Krönika
Militärparader har förlorat sin tjusning för mig
Reflektioner kring: sommarvikarier på Svenskans ledarsida, socialdemokratiska kondomer och varken min fru eller jag har haft råd att köpa oss en adhd-diagnos.
Senaste texterna inom Krönikor
Krönika
Glad midsommar – Sverige är fantastiskt
Det var så fint när både Nooshi Dadgostar och Jimmie Åkesson förklarade hur mycket de skulle sakna killen vid grillen, skriver Fokus kolumnist Fredrik Virtanen.
Krönika
Från kyrkoboken till Facebook– så tappade vi greppet om folkräkningen
Folkbokföringen har varit grundstommen i det starka svenska samhällsbyggets historia. Men nu vill vi varken längre räkna eller hålla reda på hur många själar som ryms inom rikets gränser
Krönika
Hjälp, jag ska föda en Ozempic-bebis!
Tar du Ozempic? Använd kondom, varnar brittiska läkemedelsmyndigheten MHRA.
Krönika
All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna
Utomeuropeiska nyckelpigor och lupiner tränger undan vår svenska flora och fauna. På samma vis hotas vårt samhälle av nya våldsamma kulturer.
Krönika
Förbluffningsrapporteringen om Israel och Iran
Den anti-israeliska tonen, och ofta det antisemitiska anslaget, utgör fonden för huvuddelen av nyhetsförmedlingen.
Krönika
Vem vill egentligen ha ett fast jobb?
Titta på 75-årige Carl Bildt. Det finns gott om andra anställningsmöjligheter för den som vill göra en insats på ålderns höst.
Krönika
Liberaler – kränkta över att historien fortfarande inte har tagit slut
Alla flinar åt idén att historien kan ta slut. Men förvånansvärt många vill ändå inte låtsas om att den fortgår.
Krönika
Svenskens förhållande till naturen
Varför är vi så högstämt neurotiska i vårt förhållande till naturen? Var kommer alla de här sätten att projicera känslor ifrån?
